Jag har haft många bloggar innan, alla har de dött. Jag har haft många svackor innan, alla har det gått över. Men denna känns svår, djup och mörk. För att sammanfatta lite så har denna hösten varit skit, rent ut sagt. Cancer, breakups och diagnoser har avlöst varandra, och allt detta tillsammans har tagit ut sin rätt. Att jag dessutom har en ansvarsposition på skolan, ett krävande jobb och försöker att ta körkort gör ju inte saken bättre. To get to the point så satt jag idag på mitt näst-sista utvecklingssamtal någonsin. Alla dessa samtal har genom åren varit bra för mig, har alltid legat bra till och det har aldrig funnits nåt speciellt att bättra på. Så var dock inte fallet idag. Det var riktigt risigt, och jag insåg exakt hur dåligt jag faktiskt mår. Jag insåg hur dåligt skolan går, och jag insåg att jag måste göra en drastisk förändring snart, annars så kommer jag inte att klara mig fram tills studenten. Så varför väljer jag att blogga om det, varför väljer jag att hänga ut allt detta? Jo, svaret är enkelt, jag pallar inte skapa undanflykter längre. Denna blogg skall vara ärlig, jag ska skriva när jag pluggat och inte pluggat. När jag mår dåligt och bra. När jag är snygg och ful. Allt bara, helt enkelt.
Fuck you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar